Sitter och försöker finna ork till att transkribera. Transkribera är så sjukt tråkigt och tar sån sjuk lång tid. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta tag i det. Men jag skulle hellre sitta och lyssna på 90-talsmusik och ladda inför lördag då Katta och jag ska på Flashback på NH. Kan bli bra, riktigt bra. Apropå 90-talsmusik är det otroligt hur vissa låtar kan väcka minnen. Butterfly - Crazy Town påminner t ex om lata sommardagar på Fyrishovs utebad (på den tiden då det kostade 25 kr att gå in och inte typ 100 kr som det kostar idag, det är som det finns en tanke om att ungdomar inte ska få bada på sommaren utan att badet är till för barnfamiljer som har råd att lägga 500 kr på en baddag).
90-talsmusik andas förhoppningar och spänning, det var till 90-talsmusik som man började tänka på framtiden och på att bli vuxen. Don't Let Me Get Me - Pink är en sådan låt, jag kommer ihåg hur vi (jag, Jennie, Lisa, Verran & Tess) låg i Henkes (Lisas lillebror) säng dagen efter den första Valborg som vi hade firat ihop, på radion spelades just den låten samtidigt som vi pratade igenom vad som hade hänt kvällen innan. Förväntningarna på framtiden var höga. Snart är det Valborg igen, nästan tio år senare, och förhoppningsvis är förväntningarna fortfarande höga, även om tanken på framtiden är något mer ångestladdad för min del nu förtiden.
Shiiiiiit, tio år sedan? Vad hände! Just den dagen kommer jag aldrig glömma, ojoj vad vi var bakis (tvivlar faktiskt så här i efterhand) och sen cyklade vi till max i mjukisbyxor. Nästan så att jag fäller en tår!
SvaraRadera